söndag 30 oktober 2011

6 dgr 20 tim kvar: Här är lösningen på hur man ska träna!

Fortsätter med enormt nyanserade och kompletta tips och råd för löpare.
Återigen är det Fitness Magazine som ville ha svar och snabba lösningar.
Mina allra bästa tips presenteras under rubriken "Tre träningspass för att bli snabbare på milen!"
Skönt att det är klart och löst.

fredag 28 oktober 2011

9 dgr kvar: Vila och målsättning klar

En ruggigt vanlig dag.
Lite jobb, lite blodtrycksmätning på snusstudieförsökspersoner, lite träna andra, lite skriva, lite mata barn.
Kände mig så seg i benen att jag faktiskt tog vila och bytte ut löpningen till labbet mot långsamcykling.

Hur som helst har jag i alla fall slagit fast min målsättning för New York-maran till 2:52.
Det betyder att jag utgår från farten 4.05 min/km, vilket är 6.34 min/mile, och så får vi e hur länge det håller

Det var någon som antydde i en kommentar att New York skulle vara långsammare än Stockholm. Inte bra tänkte jag.
Men proffset Szalkai  sa (vidarebefordrat från testledar-Frida):
"Jag skulle nog säga att marorna rakt över är jämförbara. Kanske lite, lite lättare att stumna av betongen i NYCM; men...med starka ben så går dom att jämföra rakt av mot varandra!!"

Motionärs-Maria beskrev förhållandet (också vidarebefordrat från testledar-Frida):
"Publiken är helt outstanding i NY och lyfter verkligen fram alla! Det är så jäkla häftigt att springa och höra allt jubel så trots mina stumma lår efter Queensboro bridge (eller vad den heter) så lyckades jag få till riktigt snabba kilometrar när jag kom ut på Manhattan och hörde folkets jubel! En helt otrolig känsla och upplevelse!
Personligen så tycker jag att NY är tuffare än Sthlm trots att jag fick bättre tid i NY. Det är ett antal broar man ska över plus alla dessa långa slakmotor. Upplevelsemässigt så är NY helt outstanding! Det går knappt att jämföra dom båda! Att få springa en mara i NY är så enormt häftigt så jag får lite gåshud när jag bara tänker på det!"

Då så. Siktar alltså på personligt rekord. Just tiden 2:52 är intressant för att det oftast ger en placering bland de 500 första.

onsdag 26 oktober 2011

10 dgr kvar: Vad har jag sagt nu'rå?

För någon vecka sedan höll jag ett föredrag (fast egentligen två gånger) på Personal Trainer Convention på Bosön. Jag snackade om "Konditionsträning med intervallmetoden" (finns det någon annan metod?) eftersom HC Holmberg hade fått förhinder och behövde en stand-in.

Se vad glad jag ser ut när Fitness Magazine kom och ställde frågor.
Nu står det några rader på Fitness Magazines hemsida under rubriken "Optimera din löpträning".
Jag ser alltid glad ut och svarar så gott jag kan på journalisternas frågor, men hur bra blir det egentligen när man ska sammanfatta konditionstränings fysiologi på några rader på ett språk som vilken motionär som helst ska kunna förstå?


Dagens TV-tips: SVT:s Korrespondenterna granskar kaffeindustrin "Beska droppar". Slutsats: Satsa på kvalitet och var beredd på att betala för det. Precis som med allt annat alltså.

Träning då? Jo, jag fick ihop drygt 21 km uppdelat på tre transportlöpningar. Låg hela tiden och borrade med 60-80 timmar kvar enligt pulsklockan till förväntad full återhämtning. Oavsett hur bra beräkningen funkar så kan jag i alla fall meddela att det var segt i benen.

tisdag 25 oktober 2011

11 dgr kvar: Det blev ett kvällspass - konstantpulstest

Jaha. Kunde tydligen inte sitta still.
Det blev ett kvällspass. Jag plockade fram en gammal klassiker ur rockärmen - konstantpulstest. Det går ut på att man bestämmer en runda och en pulsnivå man inte får gå över. Sen gäller det att springa så snabbt som möjligt inom de ramarna.
Mitt standardpass är Årstaviken runt med puls upp till 150 bpm (det var dock sjukt länge sedan jag körde testet).

Jäklar vad segt det var i början! Det tog 10 min innan pulsen var uppe på 150 bpm. Den lilla peaken vid 11 min är trapporna upp till Liljeholmsbron.
Mellantider:
Liljeholmsbron 11:30 min
Början av träbron på Söder-sidan 20 min
Hammarbyrodd klubbhus 29 min
Helvarv viken Båtklubb/bro 37 min

Idealet är puls på 147-149 bpm, men eftersom det är lite backigt är det lätt att hamna ett par slag över 150 bpm. Idag blev det medel på 145 bpm och totaltid 41:07 min. Personligt rekord!

11 dgr kvar: Anmäld till Berlin 2012

Nu när det närmar sig New York så gäller det att vara beredd med nästa mål.
Skrev ju redan tidigare att dubbelstart i Berlin blir nästa års stora mål.

 
Idag anmälda jag mig.


Dit är det 48 veckor och 4 dagar kvar.
Men jag gillar ju inte ens Berlin...


Nu är klockan strax efter 18. Det är tisdag och mörkt. Jag är proppmätt och har ont i låren. Borde vila och pulsklockan hävdar att jag har 49 timmar kvar till full återhämtning.
Ändå har jag en krypande känsla av att jag kanske skulle ta en runda runt Årstaviken... Vi får se hur det blir.

måndag 24 oktober 2011

12 dgr kvar: Hur går ett maxtest till?

Idag var en dag med mycket jobb så jag har inte riktigt tid att blogga, men jag fick så mycket skit för att jag inte uppdaterat bloggen tillräckligt ofta så här kommer i alla fall en video som jag norpat från Jari Palonen. Han och Johan Andersson var och körde test  på labbet i fredags.


Jari själv var inte direkt nöjd med testresultatet. Hans kommentarer kan läsas på hans Outside-blogg.

söndag 23 oktober 2011

13 dgr kvar: "F-n, va' tärd du ser ut"

Idag var det dags för det obligatoriska överlånga-passet-med-två-veckor-kvar-till-maran.

Hade inget löparsällskap så det blev jag med iPoden. Jag körde helt tokkitad med CCC1000-kläder, Salomons löpväst och fina nya knallrödarosa Adizerosar.

Trodde inte att jag skulle orka hålla på så länge så jag tänkte vara energitom från början. Åt två dubbla vita formfranskamackor till lunch. Och så lite kaffe. Och så körde jag hela passet utan energiintag. Startade vid 16 utan plan för rundan förutom att jag skulle förbi labbet, lämna ett kuvert på Gärdet och köra en vända i Hammarbybacken.

Första två milen var inget speciellt. Sprang på brorsan på gärdet som yttrade rubrikcitatet. Det måste vara det bästa man kan få höra med två veckor kvar till maran (speciellt om man käkat en pizza till middag och äppelpaj till frukost).

Vid 30 km på Skeppsbron började benen prata med mig. Mina lår kör med amerikansk accent, Arizona tror jag. Sådär att allt ska vara stort och vräkigt. Jag ba' "Mindre lår" och de ba' "No way in hell!"
Mina vader är mer brittiska. Misstänker att de kommer från Kensington, London och har ett fancy strandhus i Torquay dit de åker på recreational visits.

Efter 35 km ifrågasatte låren min intelligens. Höger: "Are you f**king stupid?" Vänster: "We are hungry" "We are hungry". Båda: "Steak, Ribs and Sauce" "Steak Ribs and Sauce". Det var ganska rytmiskt så det funkade fint att fortsätta springa till.
Vaderna kommenterade: "Yes, sir. A little further. Of course. Jolly good." Mina vader är väldigt artiga. De brukar dessutom hålla sig från att bråka när jag springer, och om de inte pallar (som på slutet av årets Stockholmsmara) så ursäktar de sig så fint att man inte kan bli arg på dem. "Excuse us, sir. There seem to be a little problem... You see... we cannot carry on. Terrible sorry, but it is simply impossible. Forgive us."

Vid 40 km började även kroppen gnälla. "Det här är jättejobbigt Och så gör det ont. Jag vill inte mer. Jag vill sova och ligga ihopkrullad i soffan." Min kropp är en mesig pappersvändar-Stockholmare så det brukar jag inte lyssna på.

Ganska precis efter 42 km kom jag fram till en kolsvart Hammarbybacke.
Höger lår: "Are you completely out of your frickin' mind?!?!"
Vänster lår: C'mon, bring out the gun. I'm taking this f**ker down!"
Vaderna: "Oh, dear..."
Kroppen: "Neeeeej!"
Nu vaknade även huvudet till: "Det blir bra. Det är sista punkten på listan och eftersom vi ska hem också blir det  en bit över 45 km och över 4 timmar. Det är bra." För den som var osäker så är huvudet en upsaliensisk akademiker. Resten av kroppen tror inte riktigt att huvudet har alla indianer i kanoten. Den mest frekventa teorin är att det inte fick tillräcklig uppmärksamhet i tidig ålder och därför har misslyckats med att utveckla ett korrekt känsloliv.

Upp och ned för backen och så hemåt.
Kroppen: "Jag mår skit. Det kommer att ta veckor att komma tillbaka efter det här."
Huvudet frågande: "Ja...?"
Låren: "Enough! This is enough. No more!" Alla löpare vet att det blir lite bökigare att fortsätta springa när låren strejkar, men det kunde inte hjälpas.
Vaderna: "Jolly good, just a tidbit more. Is there any tea at home?"

Stapplade in i porten efter 4 timmar 20 minuter och 47,4 km. Det är klart godkänt.
Pulsklockan indikerar 82 timmar till full återhämtning. Så pass.

måndag 10 oktober 2011

26 dgr kvar: Nya prylar

 Tomas frågade om jag vilar mig i form. Ja, typ...
Förra veckan var risig fram till helgen, som istället spenderades med skidåkning i skidtunneln i Torsby, Värmland. Det hela var inom ramen för den exklusiva satsningen CCC1000 mot placering bland de tusen bästa i Vasaloppet. Mer om det i senare inlägg.


En av projektets sponsorer är Suunto så nu har jag en ny pulsklockeleksak. Har lovat att logga min träningspass och de finns för allmän beskådan på deras träningscommunity Movescount.

Men dagens stora happening var skoleverans från England. Ny färg men samma modell: Adidas AdiZero Pro 4. Till och med lite lättare, 152 gram (utan fotbädd).


För att vara på den säkra sidan köpta jag två par. Notera hur fint de matchar pulsklockan.


Idag blev det 2 x 7,5 km löpning i lugnt tempo. Med de gamla gröna skorna.

söndag 2 oktober 2011

34 dgr kvar: Ner i källaren

OK, då förstår jag varför det gick skit igår.
Idag var jag så risig att jag fick ställa in allt och bara ligga i soffan. Fick knappt i mig någon mat, lite feber och ont i alla leder.
Således inga rullskidor. Det närmaste idrott jag kom var att titta på live-uppdateringar (ClientWare) av handbollsmatchen Spårvägen - Skövde. Hemmalaget vann med en boll. Härligt!

Nu blir det mera sömn.

lördag 1 oktober 2011

35 dgr kvar: Lätt panik

Katastrof. K-A-T-A-S-T-R-O-F.
Exakt så bra gick Hindertimmen. Benen funkade inte. Hjärtat funkade inte. Magen funkade inte.
Vet inte på vilken plats jag kom eller hur lång tid det tog. Skiter i det. Joggade andra halvan och spydde fyra gånger under vägen. Känslan var dålig. Riktigt dålig.

Jag har inte så mycket att skylla på heller. Mest att jag inte tränat. Dags att skärpa till mig. Måste helt enkelt springa mer om jag ska kunna köra NY maran på ett bra sätt. Idag var det dessutom en lirare som sa att den är långsammare än Stockholm. Nån annan som har erfarenhet från båda?

Något litet positivt: Jag är fått ned vikten till ca 82 kg.

Fick ett par rullskidor idag, Swenor Fiberglass, vilket definitivt är det bästa par jag någonsin haft. Gjorde en deal med Anders "Mora" Eriksson så vi bytte mot att jag ska hjälpa honom lite med träning, tester och upplägg.
Så imorgon ska jag åka rullskidor istället för att springa. Smart.